En del av bilderna har jag tagit, men de flesta har jag stulit från mina resekamrater.
Åkte hemifrån kvällen innan för att sova över hos Kian i Bro och fick den där känslan "vad har jag glömt?". Efter någon km slog det mig "Rocka!!!" Bara att vända och åka tillbaka och lasta hunden...
Vi lämnade Bro vid 6-tiden på morgonen och körde till Hamburg. Allt gick bra, även om det är långt, och framåt kvällen checkade vi in på hotell Flair Zum Eiche där vi träffade resten av gänget bestående av Anne, Bitte, Kattis, Sara och Ann-Maj. Hundarna var välkomna att sova på rummet.
Amsterdam eller rättare sagt färjeläget Ijmuiden var målet på nästa etapp. Det tog ganska lång tid att köra dit pga av trafiken och diverse vägarbeten, men vi kom fram till Ijmuiden med bred marginal innan färjan till Newcastle avgick. Hundarna fick tillbringa överfarten i bilen, många timmar blev det. Vi fick möjlighet att går ner till bildäck ett par gånger och hundarna föreföll nöjda och lungna. Att rasta sig på bildäck eller i den helt undermåliga hundtoaletten var det dock inte så många som var intresserade av. Av tikarna var det nog bara Dimma som glatt hoppade i lådan.
Sista etappen Newcastle-Glenisla på allt smalare vägar och allt vackrare omgivningar ledde till slut fram till The Stables på Auchavan Estate. Framme!
Våra värdar under vistelsen i Skottland var Graham och Heather Slater, Oakshots Gundogs.
Pass och åksjuketabletter
Hotellrummet i Hamburg
Glada och förväntansfulla. Anne tog bilden.
Den ursprungliga planen var att vi skulle börja med en träningsdag men av planeringsskäl hamnade vi i hetluften direkt. Både vi och hundarna hade svårt med terrängen och dessutom regnade det. Massor av stängsel...
Vacker vy trots regnet
Rejäla ormbunkar som slingrade sig fast runt
fötterna
Betor, kål eller nåt liknande
Trots att vi hade det lite tufft blev det en
bra dag. Våra duktiga skyttar på flankerna. Graham mellan mig och Sara.
Heather tog bilden.
Rocka och Harriet är nöjda med sin dag och
sover sött. Becke som inte jobbat håller lojalt om Rocka.
Träning för Graham och Heather hemma bakom huset. Stängsel stod av förklarliga skäl högt på dagens agenda. Härligt väder och det blev en riktigt bra träning i de fina markerna.
Rockas bror Dexter, Stenbury Black Stargazer, övar på stängsel.
Träningen hos Graham gjordes till största delen på kallvilt, han var ingen större vän av dummies.
Underbart väder, fantastiska vyer.
Det kom några få droppar regn och en magnifik regnbåge.
Ny dag, nya möjligheter. Tillbaka till Logiealmond för ytterligare en träningsjakt. Inget regn denna gång men fåglarna var inte riktigt med oss. Mycket gående, för mig som har en ung hund passade det förträffligt och Rocka var stabil vid mina fötter. Ett och annat stängsel lyckades vi också forcera. De fåglar hon fick apporterades på ett bra sätt. Mycket nöjd med min hund.
Inte alla som har en egen by
Harriet med sitt absoluta favoritvilt KANIN
Det gäller att gå försiktigt i den minst sagt omväxlande terrängen.
Hänförande vyer
Lunchpaus och Graham håller låda...han var
bra på det. Vi andra lyssnar mer eller mindre andäktigt.
Träning för Graham och Heather, nya marker igen. Mer gräsmark men rejält kuperat.
Trots den dramatiska himlen höll sig regnet borta och temperaturen var mycket behaglig.
Landskapet är helt fantastiskt
Vackert motljus
Någon är mån om att ha rätt färg på
nagellacket, gissa vem?
Mysiga vardagsrummet i det fina huset vi bodde
i.
Graham hade ordnat så hela gänget fick följa med på picking up på Tulchan Lodge bara några minuter med bil från vårt hus. Dagen inleddes med rapphöns och fasaner men efter lunch packade vi in oss i Landrovers för transport högt upp bland bergen där det skulle jagas ripa (grouse). En fantastisk natur- och jaktupplevelse!
Man blir ödmjuk inför naturens storslagenhet.
Kämpa!
Fint ekipage
Skyttar på väg ut
Dags att lämna vårt fina boende i den underbara skotska miljön. Nu styrde vi Volvon till Lancashire, närmare bestämt utanför Blackburn. Vårt nya boende heter Midsummer Barn och var trångt och mycket lyhört. Fast mysigt på sitt sätt. Våra hundar kamperade ihop med Saras i ett väl tilltaget utility room så dem gick det ingen nöd på.
Härlig spis, men köket var ganska litet och inbjöd inte till några större kulinariska utsvävningar.
Men vin och ost funkade fint!
KIans och mitt rum. Notera sängen! Vi
lyckades faktiskt sova flera nätter i den utan att bli osams.
Vi borde fått en medalj!
I Skottland bodde vi ute på vischan och
turades om att laga middagar hemma. Midsummer Barn ligger betydligt mer
civiliserat och här väntar vi på maten på puben The Grey Mare. Kul med
omväxling.
Efter en lugn och lång morgon åkte vi hem till Anna Licciardi där även Gordon Hodges mötte upp för lite träning.
Kul terräng igen.
Mysig fikapaus. Rocka i mitten på bilden.
Blöt hund och kylslagen vind är ingen bra
kombo så matte fick offra jackan.
Rocka verkar tycka det är helt okey.
Vi skickade hundarna från den plats där
fotografen står. Nerför slänten, över vattnet, uppför backen och
över det platta området, ytterligare uppför till ett område där Anna
lagt ut tennisbollar.
Jag trodde apporten skulle bli för svår för Rocka, men där hade jag
fel! Mycket stolt matte...
Anna var inte helt nöjd med sin hunds retur där den försökte runda
vattnet, så hon går ner och "gör om, gör rätt" över
vattnet.
Av de fyra träningsjakterna vi köpt var den här helt klart den bästa. Vi var i närheten av Lancaster där vi mötte upp skyttarna på en parkeringsplats och åkte i välordnad konvoj ut till markerna efter en noggrann genomgång av hur dagen skulle genomföras. Vi hade på förhand bestämt att sköta skickandet av hundarna själva, Bitte skickade på förmiddagen och jag på eftermiddagen. Alla vi hundförare hade radio och kunde kommunicera snabbt. De skickliga skyttarna hjälpte oss att markera och var behjälpliga i största allmänhet. Bra fågeltillgång och bra väder, inte konstigt att stämningen var på topp. Nyheten för dagen för mig och Rocka var de höga stenmurarna. Omöjligt för hundarna att hoppa, det gällde att klättra/klänga. Rocka fick chansen att apportera en fasanhöna som landat på andra sidan av en mur. Hon kravlade över muren och sen var hon borta en stund. Så småningom dök det upp en höna och par tassar på ovansidan av muren...för att snabbt försvinna igen när Rocka tappade balansen och ramlade ner. Men skam den som ger sig. Rocka tog nya tag och kom kravlande över muren med hönan i ett fast, men mjukt, grepp. Så synd att jag inte hann få ett foto. En apport värd att minnas. Rocka visade härlig tåga och stor beslutsamhet.
En av skyttarna var Paul Dixon som äger Rockas pappa FTCH Waysgreen Barracuda. Jättekul att få se Ross i verkligheten och dessutom tyckte Paul att Rocka var duktig och jag tror inte det var bara artighet.
Efter avslutad jakt susade vi iväg i bilarna från väst till öst, närmare bestämt till Wykeham utanför Scarborough där Sara och Ann-Maj skulle starta på Novice Trial dagen efter.
Transportträning behöver inte betyda fotgående
Får överallt, vare sig de eller hundarna
brydde sig nämnvärt om varandra.
Rejäla stenmurar. Den ungerska viszlan tror
jag heter Harry och fungerade jättebra.
Han jagade nog inte helt rastypiskt för han gick kortare än en spaniel
men stog snyggt och prydligt
för viltet och gav husse flera skottchanser.
FTCH Waysgreen Barracuda, "Ross",
Rockas pappa.
Familjebild
Fr. v. Rocka, mamma Trix, brorsan Dexter och pappa Ross
Vårt hotellrum i Wykeham. Såg mer välordnat
ut innan vi hann sprida ut oss.
Men sängbredden var oerhört uppskattad!
Hundarna fick sova i bilen, vilket faktiskt var enda natten utöver
färjorna som de gjorde det.
Efter en trevlig middag kvällen innan och en natts mycket god sömn var det dags att bevista ett Novice Trial. Klubbens ordförande, Alan Ward, och hans trevliga hustru som jag tyvärr glömt namnet på var mycket välkomnande och tillmötesgående. Både Kian och jag fick möjlighet att gå med i linjen som viltbärare.
Ann-Maj och Sara startade med Spencer och Dimma. Bägge åkte ut på sin tredje fågel men bara att stå där på startlinjen är stort tycker jag. Provet vanns av Stephanie Latham med Fendawood Diesel.
I huvudsak var det ett walkup-prov men med smärre inslag av drivna fåglar. Lagom svår terräng och det kändes som en bra Novice-nivå. För övrigt var det i princip som här hemma, lätt förvirring ibland gällande vilken fågel man skulle skicka på och domsluten diskuterades bland startande och publik men alla log vänligt åt varandra och stämningen kändes trevlig och avslappnad.
Efter avslutat prov och prisutdelning var det dags att tuffa tillbaka till Midsummer Barn, bilkörning från öst till väst denna gång.
Premiär för jaktprovsstart på engelsk mark. Sara och Ann-Maj är koncentrerade men
fullt kontaktbara.
Startnummer 2 och 3, kändes häftigt att ha
med två Thorsvihundar i katalogen "The Card".
Sen gick ju Ann-Maj och vann i sin andra start några veckor senare, men
det är en annan historia.
Ann-Maj och Spencer
Bilden stulen från Three Ridings
hemsida. Fotografen heter Jackson.
Lunchpaus, Dimma passar på att njuta av sin
dag och solskenet.
Tillbaka vid Midsummer Barn, bilden är tagen
vid ett annat tillfälle för det var mörkt när vi var hemma igen.
Vi tog det lugnt på morgonen och framåt förmiddagen begav vi oss till vackra Sabden. Sara och Ann-Maj hade varit här tidigare och visste vart vi skulle. Området består bland annat av en vacker dalgång med ganska knepig terräng. Ann-Maj och jag var på ena sidan och Kian, Kattis och Sara på den andra. Vi kastade markeringar åt varandra och hundarna fick kämpa på rejält i branterna.
Lite shopping och lunch hanns med i Clitheroe på vägen hem och dagen avslutades med en mycket trevlig och god middag på The Red Pump Inn som låg mitt ute i ingenstans. Då var även Bitte och Anne med som varit på apporteringsuppdrag under dagen.
Vackra vyer
Mera vyer
Kian konstaterar att hon har ett perfekt
apportgrepp.
In med all packning i bilen igen. Nu styrde vi tillbaka norrut , målet var New Aukland som är beläget sydväst om Newcastle. Där var vi inbokade på ett härligt hotell, The Manor House, för två nätter.
Kian, Kattis och jag kom fram ganska tidig eftermiddag och valde att skippa lunchen och istället satsa på Afternoon Tea på hotellet. Ett bra val!
Hundarna var välkomna på rummet och fick till och med sova i sängarna, fast det senare var vårt eget beslut.
Hör och häpna hade vi dessutom varsin säng...
På kvällen åt vi en mycket god middag i hotellets restaurang, god mat och perfekt service.
Pampigt värre.
Afternoon Tea för EN person, man blev ganska
mätt.
Trevlig miljö i hotellobbyn som dessutom hade
wifi.
Eftermiddagsmys på hotellrummet. Jag har två
hundar bredvid mig, Rocka upp och ner
och syns knappt medan Harriet är på rätt köl.
Vi skulle iväg hyfsat tidigt men fick ändå en "full english" på hotellet innan vi åkte.
Jakten skulle äga rum nordväst om Newcastle inte så långt från Morpeth. Vägarna blev smalare och smalare
och det kändes som vi kommit totalt fel men rätt som det var stötte vi på en man med en gul labrador som förkunnade att "the kettle is on" och visade var vi skulle parkera.
Som närmaste granne låg Brigburn kennel som föder upp labradorer med mestadels utställningsmeriter men som även arbetar med sina hundar.
Jaktens arrangör, som är ett "namn" inom vår värld lyste med sin frånvaro och hade lagt över ansvaret på en annan person som säkert gjorde sitt bästa men som inte nådde ända fram. Organisationen var helt enkelt bedrövlig. Efter lunch dök dock "namnet" upp och fick styr på det hela.
Mitt minne av dagen är dock mycket positivt eftersom Rocka gjorde en riktig kanonapport. Vid tillfället stod vi inne i ett buskage och hade i princip ingen sikt framåt. En fasantupp sköts och skytten skrek "it's running". Jag stod närmast så det var bara att skicka. Efter några signaler och viftanden fick jag Rocka till nedslaget och bad henne söka vilket hon gjorde. Fick tag på löpan och så småningom synkontakt med tuppen och jagade ifatt. Stort jubel!
Tyvärr såg jag ingenting av det hela utan fick helt gå på instruktioner från skytten som var bättre placerad.
Härligt att höra "she's in the area", "leave her", "she's on it", "leave her", "picked", "great job".
Även Northumberland är vackert
Sara låter sig väl smaka av en mugg mycket
god tomatsoppa
Min reskompis!
Tillbaka på Manor House på kvällen. Av
någon anledning förvandlades den perfekta restauragen
till rena Fawlty Towers denna kväll. Anne fick ingen mat alls, vi fick
inget vin förrän efter en bra stund,
Kattis köttbit var helt sönderstekt. Det mesta gick helt enkelt fel och
den stackars personalen tappade
greppet totalt. Vi kompenserades på ett bra sätt och såg tillbaka på
kvällen med ett gott skratt även om det inte
var så kul just då.
Nightcap i baren där hundar var välkomna. Även Anne har vid det här
laget
fått i sig lite ost som middag.
Sovmorgon, god frukost, hundpromenad. En lugn och skön start på dagen. Vi packade in oss i bilen och begav oss söderut till vårt hemtama boende på Keepers Cottage utanför Kings Lynn. Här bodde vi hela sista veckan och det kändes riktigt bra att packa upp lite mer permanent. Vi bodde här även förra året och vårt rutinerade resesällskap har återvänt hit genom åren. Våra hundar bodde i köket tillsammans med Sascha som Anne hade med för att para. Sascha trivdes väldigt bra med våra hundar.
Efter att alla var installerade åkte vi till närbelägna puben The Crown i Gayton och åt en riktigt god middag där de flesta av oss valde olika detaljer av närproducerat kött av mycket hög kvalitet.
En öl före maten på The Crown. Vi fick sitta vid Ann-Majs favoritbord, det runda bordet.
På The Crown jobbar Felicity som är ordförande i Norfolk Gundog club. Hon hälsade oss välkomna att komma och titta på det Open Trial som skulle gå av stapeln i slutet av veckan.
Det är inte helt lätt att boka träningstider hos Guy Bennett, han är en väldigt upptagen man. Speciellt under jakttid.
Kattis, Kian och jag fick möjlighet att hänga med i grupp av hans "regulars" som hade hundar på passande utbildningsnivå med våra. Det var tre trevliga bekantskaper. Keith, som var en av domarna i Wykeham, Andy som startade i Wykeham och var kompis med Keith. Slutligen Verona från Dover med en härlig tvåårig hane som var oerhört fint genomarbetad. Keith och Andy slängde käft med varandra mest hela tiden och det blev mer än ett gapskratt. Guy ser allt och det blev som vanligt några nyttiga påpekanden att ta med sig att fila på.
Inga bilder blev det, så koncentrerade var vi!
Vilodag innebär att det inte var några inplanerade aktiviteter för Rocka men inte att man latar sig hela dagen.
Vi började med lite shopping i Great Massingham där det finns en välsorterad jaktaffär. Jag har ett par nya gummistövlar, neoprenfodrade Le Chameau, väldigt varma. Eftersom det har varit ganska varmt under vår vistelse kände jag plötsligt ett stort behov av en tunnare stövel. Och där stod de på en hylla och ropade på mig! Ett par tunna och fina Le Chameau i en modell jag inte sett tidigare. Satt som mockasiner så det var bara att slå till.
Var ju också väldigt sugen på en Schöffelväst, men lyckades hejda mig...
Efter lunch åkte vi hem till Tony Parnell som ordnade en träning för de äldre hundarna, Rocka gick med mig när jag var kastare åt de andra. Bra träning det också. Vi var på någon slags allmänning med högt gräs, temperaturen sjönk drastiskt på sen-eftermiddagen och vittringen bara försvann.
Efter träningen åkte Anne och Bitte norrut för att starta på ett Novice dagen efter, vi andra stannade hemma och hade en trevlig hemmakväll.
Mina nya stövlar!
Lunchdags på The Dabbling Duck i Great
Massingham
Hundmenyn
Snart får vi också mat
Sverigebekante Tony Parnell, still going
strong. Här tillsammans med Anne och Trix.
I närheten av Sandringham finns en trevlig ljunghed dit vi åkte för lite egen träning.
Eftersom vi var nära Sandringham och det småregnade lite började vi dagen med att shoppa lite där.
En fika hann vi också med innan regnet upphörde och det blev ett par timmars bra träning.
Sen kom det positiva rapporter från Anne och Bitte. Trix hade iofs åkt ut på ett tidigt stadium men Nash hade arbetat stabilt hela dagen och placerats på en fin tredjeplats.
Bubbel för att fira framgången och middag hemma på kvällen.
Bitte och Nash tredjeplacerade, bra gjort!
(ett par veckor senare kom ekipaget tvåa, det närmar sig vinst!)
Kian har inhandlat sköra saker som helst inte
ska krossas under resan. En plastlåda
som innehållit foder blev lösningen.
Vi kom igång senare än beräknat då en av Guys hundar insjuknat under gårdagen och hamnat i ett livshotande läge. På morgonen kunde dock Guy hämta hem en svag men glad Lottie från veterinären. Bästa medicinen för Lottie blev nog att hon skulle få bo inne i huset och vara under ständig bevakning tills hon var på banan igen. Hundarna ligger familjen Bennett varmt om hjärtat.
Med på dagens träning var Sue Hutton och det var kul att höra Guy berätta för henne om de svenska hundarna och hur de är släkt med varandra. Han har bättre koll än vi på deras stamtavlor...
När vi sågs för några dagar sen fick jag en detalj i mitt sätt att skicka Rocka att fila på. Bättre redan nu!
Dessutom hade vi en diskussion om stoppsignaler, bara att fila där också.
Alltid på linje under träningen, skick till områden och markeringar hit och dit.
Inga fancy-övningar alls, men väldigt mycket diskussioner om beteenden, inlärning och handling.
Oerhört bra i sin enkelhet..
Rocka är numera helt habituerad på får och
kan utan problem springa in i skocken för att hämta en dummy.
Fåren verkar tämligen habituerade de också.
Systrarna Koi (Black Koi) och Rocka (Black
Stingray).
Syskonbild
Fr.v. Guys Koi, Ann-Majs Dexter och min Rocka.
Eftersom resan till allra största del fokuserats kring hundaktiviteter kände vi att det var dags för ett avbrott.
Istället för att åka och titta på ett Open Trial åkte Kattis, Kian och jag till Norwich. Tack för tipset Sofia Larsson!
Vi hade en trevlig dag med fika, shopping och lunch. Följt av lite mer shopping...
Fikapaus
Kian heter numera Tant Gredelin.
Idag fick vi vara med som apportörer i North Kyme, där var vi även förra året och det känns alltid bra att känna igen sig. Guy var med och såg till att allt gick rätt till och gav oss bra tips och råd om hur man jobbar som effektiv picker up.
Vi gjorde nog inte bort oss för den här gången fick vi betalt. £40 per skalle. De pengarna lät vi gå in i kassan till kvällens "sista natten med gänget"-middag på The Stag. En pub som ligger oerhört avigt till ute på vischan men som har rykte om sig att laga god mat och det stämde verkligen.
Imorgon börjar hemresan...
Rocka är beredd. Följde rapphönslöpor på ett rent rutinerat sätt och matte var löjligt stolt.
Kattis med sin nyinköpta käpp från Gallyons
i Norwich.
Hon ser jätteproffsig ut med Jippie och Berta vid sidan samtidigt som
hon intar elevenses (liten drink med tilltugg)
De här grabbarna har varit med förr.
Guy med sitt gäng för dagen. Himlen ser
hotande ut men regnet höll sig på avstånd.
Dagens jaktvärd, Adrian, ser till att alla
har det bra.
En mycket trevlig avslutning på vår
underbara resa. Imorgon bär det av hemåt för Kattis,Kian och mig.
Ann-Maj och Sara blir kvar ytterligare en vecka medan Bitte och Anne
stannar till början av december.
Färjan från Harwich till Hoek van Holland gick inte förrän vid 23-tiden på kvällen så vi hade en hel dag att slå ihjäl.
Började med ett besök på St Georges Distillery, följde upp med lunch och lite sista minuten shopping i Bury St Edmunds innan vi så sakteliga rullade till Harwich. Väldigt mycket fyrverkerier pga Guy Fawkes Day så vi körde på färjan direkt incheckningen öppnade för att vara lite rädda om hundarna. På den här rutten finns inga hundhytter, antigen har man hundarna i boxar i en kennelavdelning eller låter dem ligga kvar i bilen. Vi valde det senare alternativet, de är tryggast där. Kenneln TV-övervakas och man kan se den på en egen kanal på Tvn i hytten. På den här resan var det bara en hund i kenneln och den verkade påtagligt orolig. Tror våra hade det lugnare.
Tämligen gungig båtresa, jag vaknade av att jag höll på att rulla ur kojen. Kian tuggade åksjuketuggummi för allt hon var värd med bra resultat.
Hundarna verkade må utmärkt när vi kom ner till bildäck på morgonen. Vi åkte direkt till stranden och hade tänkt oss en lång härlig morgonpromenad. Halv storm och himlens portar öppnade sig vilket gjorde att promenaden blev ganska kort och alla väldigt blöta.
Det finns en väldig fördel att köra genom Holland och Tyskland på en söndag; nästan inga tunga fordon alls.
En del vägarbeten förstås men vi stog aldrig helt stilla. Snabbrastning av hundar och människor på en vägkrok där Kattis beställde äppelkaka men fick ett helt äpple istället. Kul!
Väl framme i Kiel bunkrade vi lite på Citti innan vi körde på färjan. Helt otroligt vad mycket man kan lasta i en vanlig Volvo. På färjan Kiel-Göteborg finns hundhytter vilket uppskattades både av oss och hundarna. Vi blev oerhört väl mottagna av personalen som såg till att bilarna fick stå lite för sig själva så vi skulle ha gott om svängrum när hundarna skulle lastas ur och i. Vi hade en lugn överfart utan gung, så det blev god middag och en avslutande nattfösare i vår hytt. På morgonen ringde Kattis och undrade om hennes skor var kvar i vår hytt :-)
Vi rullade av färjan strax efter nio och hundarna fick komma ut på en välbehövlig rastning. Att rasta sig på färjan ville de inte. Jo, Becke förstås som glatt pinkade överallt där tillfälle bjöds.
Vi hade sommardäck och det var varning för snö så vi körde utan att rasta förutom en snabbfika på McDonalds i Mariestad.
Allt gick bra men som vanligt när man varit på resa gäller "borta bra men hemma bäst"!
Fullastat baksäte
Gott om plats på bildäck 5, alla andra står
på däck 3.
En mycket nöjd labrador i hytten.
Framme i Göteborg!
När jag kom hem till Storsten visade mätarställningen att vi kört 607
mil.